Pages

Friday, January 07, 2011

Händelserika dagar!

Vad ska man säga? Ju mer man flyger ju mer oförutsedda grejer inträffar. Flyger man mycket så går flygningen stundvis frammåt och stundvis bakåt. Flyger man mycket ökar man den procentuella risken att något händer med maskinen eller att man spakar ner den.

Så vad har hänt på Viklanda de senaste dagarna?
Här kommer en rapport...

Toby Smack - Lika förtjust i 700e som jag.

Tobbe har varit med mig ut och flugit under hela ledigheten och vi har pushat varandra att flyga lägre, tightare och med nya moves. Det har gått riktigt bra och vi har båda lyckats få till flygningar vi varit nöjda med. Jag själv har förbättrat mina piro reversals och Tobbe har lagt till några transitions i programmet. Hans piroflippar börjar se bättre och bättre ut! Dock så tar flytet ibland slut och när han skulle bemästra sin akilleshäl, inverterad funnel, så sa det smack. Det komiska är att jag har stått bredvid honom vid ca 30 flighter senaste dagarna men denna gång var jag i klubbstugan och självklart missade jag smällen. Men det verkar bara som klassiska gick sönder. Upp i sadeln igen!

OrangeRX - Ett billigare alternativ till mottagare för de som flyger Futaba

Jag själv var sugen på att montera mottagare i min 6HV och testa mina nya sändare. Jag fick med en 8-kanals mottagare som jag tänkte sätta i 700e. Men som jag nämnt tidigare tycker jag det är kul att testa nya grejer så det fick bli en OrangRX som är en eftermarknads mottagare för halva priset. Om den funkar bra är det ett ekonomiskt alternativ. Dele och jag gjorde om min kabeldragning (det blev tightare nu eftersom jag tidigare haft två satelliter) och kalibrerade sändaren mot vbaren. Inga problem och straight forward! Vi gjorde även en kalibrering av Hobbywing reglaget som jag monterat. Det var ett himla massa piiip och pip pip. Efersom Dele talar flytande Hobbywingska fick han ta diskussionen med reglaget och vi andra funderade på om språket var nära besläktat med morse? Premiärturen av helin gick helt utan konstigheter. Rotorvarvet var i lägsta laget även vid 100% trottel och eftersom jag inte hade någon större pinion fick det funka ändå. Det går att flyga 3D med 1800 rpm på en 600 även om det inte blir lika snäppigt.

Darth Daniel - fundersam över vad som egentligen hände med 6HV.

Dagen efter var jag åter igen på plats på fältet för att smiska min 6HV några accar. Sändaren kändes med lite ovan. Sändarpåsen var ju anpassad efter DX7 och med 8FG rör man spakar mycket mycket längre vilket gjorde att händerna tog emot lite i ytterkanterna. Men det är mestadels en vanesak. Jag tog upp helin för en första flygning och allt kändes bra. Det var lite halvtaskig sikt så jag höll med relativt nära. Började med några pirroflippar som jag reverserade. Allt chill. Gjorde sedan några rättvända pirroflippar och ska gå ur i en kort och låg tailslide. Men när jag ska gå ur den slutar inte helin snurrar och den dunsar rakt ner i marken. Vad hände? Första tanken var självklart mekaniskt fel. Men inget gick att hitta på helin. Varför slutade den inte piruettera? Ingen aning. Kan det varit så att jag som inte var vad vid sändaren inte drog rudder tillbaka hela vägen? Inte troligt, men inte heller helt orimligt. För första gången någonsin kan jag inte säga om det var mekaniskt eller spakfel. Det gick så snabbt. Men, ibland får man bita i det sura äpplet. Eftersom det var mycket snö och det faktum att Compass håller så pass bra så var det enbart bommen, drevet och masten som gick sönder. Upptäckte efteråt att ena servohuset till pitchservot gått sönder samt att en lite liten bit av ramen ovanför servot fått sig en knäck. Inte så farligt för en krasch rakt ner i marken med fullt rotorvarv!

Thomas gör en sista justering av Vbar och CC esc innan maiden.

Min goda vän Thomas har även han numera gått och skaffat sig en Compass 6HV. Efter att han Trex 600e fått stå till tjänst i dryga 200 flighter var det dags för ett byta. Eftersom vi redan är många i klubben som gått över till 6HV var valet naturligt. Thomas har sedan tidigare en Atom 500 som han är otroligt nöjd med. Den har fått smaka jord några gånger men alltid klarat sig bra. Om man ska nämna någon svaghet på Atom 500 så är det att landningsställen är relativt veka. Det går absolut inte sönder vid en landning. Inte ens en hård landning. Men om man kraschar kan man vara säker på att ställen kommer gå sönder.

Idealiskt premiärväder för oss som är korkade nog att åka till fältet när det är full snöstorm. Men leendet på våra läppar skvallrar om humöret...

Dags för Thomas premiär! Jag kände mig mycket lugn inför denna premiär då jag vet att Thomas är otroligt skicklig och noggrann när det kommer till meckandet. När jag själv började flyga för snart 3 år sedan var det Thomas som satt ned och berätta och förklarade allt från hur man programmerade sändaren till hur man gick igenom ett rotorhuvud. Han lyften helin försiktigt och det första som slog oss alla var hur otroligt tyst den var. Han hade programmerat goven till 1800 i normal, 2050 i Idle 1 och 2150 i idle 2. Men efter han gått igenom alla modes stod vi alla frågande till om det verkligen stämde? Inte kan en heli var så tyst på så högt varv? Våra maskiner är all väl "inkörda" och är inte längre lika tysta som när de var nya. Men allt stämde och maskinen verkade flyga riktigt bra! Dock hade han lite vibrationer och remmen kuggade över lite när han pitchade på. Så inför andra accet spände de remmen och gjorde ett nytt försök. Denna gång satt jag i klubbstugan och värmde mig men tittade ut genom fönstret för att se hur det gick. Det såg till en början riktigt bra ut men efter ett tag började helin vibrera och det slutade inte. Det såg sedan ut som den tappade höjd snabbt och åkte rakt ner i snön. Åh nej tänkte jag. Att smälla första dagen tar humöret ur vem som helst. Men när Thomas kommer in i klubbstugan berättar han att han slog i hold och autoroterade ner den i snön. Det såg alltså värre ut än vad det var. Allt höll dock!

Dele tar en titt på Thomas snöfyllda 6HV för att se om något gick sönder.

Som tur var höll allt på helin! Dele och Thomas gör en stark insatts som haverikommission och kan ganska snabbt hitta vad vibrationerna kom ifrån. Det visade sig att Thomas glömt att montera skruvarna till det övre lagerblocket. Så hela rotoraxeln kunde röra sig flera centimeter fram och tillbaka! Helt otroligt att han lyckats flyga två flighter utan att något hänt. Han kunde ha fått en boom strike eller slitit loss länkarna från servona. Men det ända han märkte var lite vibrationer. Det förklarade också varför hans remspänning var lite knepig att få till och varför remmen kuggade över även fast de spände remmen innan flighten. Tredje gången gillt tänkte vi alla och snön borstades u helin och nya accar sattes dit. Nu lyften helin och verkade flyga betydligt bättre. Men det var fortfarande vibrationer, men mer konstanta. efter en vända med Vbarens analyzer kunde vi konstatera att vibrationerna kom från rotorhuvet. Helt rätt, rotoraxeln hade blivit lite skev i smällen. Även lagren hade tagit stryk. Om det var i kraschen eller när masten slog fram och tillbaka vet vi inte, men de är enkla och billiga att byta ut.

Vem behöver en ljummen, molnfri och härlig sommarkväll när det finns kalla, snöiga och dunkla vintereftermiddagar?

Thomas fick i alla fall möjligheten att flyga en flight med 6HV och han var lyrisk därefter. Även om den väger ungefär lika mycket som en Trex 600 (+ - 200/300 gram) har den ett otroligt lyft. Man såg även det på Thomas flygning. Hans stall-turns fick Arlanda att ringa och fråga om vi sökt flygtillstånd. 6HV är en grymt snabb maskin vilket kan vara både riktigt roligt och lite ovant. Om man pressar och verkligen vill få upp den i hög hastighet är det inga problem, men det kan även vara lite förrädiskt om man inte är beredd på farten den bygger upp i manövrar. Vad det beror på? Huven är ganska liten och strömlinjeformad vilket gör luftmotståndet lågt. Sen är helin i sig ganska liten i ramen för att vara 600 storlek. Den känns inte bara snabb och lätt i luften utan även väldigt smooth. Den inbjuder mer till flowande och lugn flygning än hård och aggressiv 3D. Det ska bli kul att se vad Thomas tycker när han flugit den några gånger och fått in känslan. Jag har en liten föraning om att smilet inte kommer vara långt från öronen...

Friskt laddat - hälften brunnit?

Det finns en liten liten nackdel med konstruktionen med ramen på 6HV. Accarna monteras på en platta längst fram vilket är smidigt och behändigt. Men ramsidorna ligger som en vass kant emot batterierna. Det gör att om man kraschar med nosen först kommer de skjutas mot ramkanterna och punkteras. Jag kraschade med 6HV i september och förstörde en uppsättning accar. Dele sa att han skulle komma på nån bra ide´på hur man kan bygga ett skydd. Samma sak hände mig denna gång, men det var oklart om accarna verkligen vad skadade eller inte. Kanske var det bara ytterhöljet? Detta var en sprillans nya uppsättning som jag lödde kontakterna på kvällen innan. Lite surt att få ut 2 minuter flygning när man just lagt tusen kronor på en uppsättning batterier. Men jag provade försiktigt att ladda upp dem och höll koll på spänningen. För att vara på säkra sidan la jag dem på grillen och hade en brandsläckare redo i fall ett fyrverkeri skulle inträffa. Men allt gick bra och accarna verkar funka bra. Jag kommer att fortsätta använda dem men vara ytterst försiktig vid laddning. Vi ska fundera ut ett sätt att enkelt skydda batterierna och jag kommer självklart skriva på bloggen om hur vi gör. Detta är något alla 6HV piloter bör vara medvetna om!

Jag håller heliskola för Rofr (Robert frånberg) och alla kurser jag hållit på jobbet under 2010 gjorde mitt pedagogiska upplägg begripligt.

Eftersom jag själv inte hade något mer att flyga passade jag på att hjälpa en av klubbens nybörjare att komma igång med sin Trex 600e. Det var roligt eftersom jag själv inte skruvat och ställt in ett paddelhuvud på snart två år. Men jag försökte vara pedagogisk och vi gick igenom hela setupen och ställde in allt från trottelkurvor till GY401 gyrot. Robert har tidigare enbart flugit Trex 450 så steget upp till 600 är väldigt stort. Med en större heli följer även ett större ansvar. En maskin i denna storleksklass kan ställa till med rejält med skada så det gäller att vara noggrann innan man lyfter första gången. Det roligaste under denna tid var Thomas kommentar från bakgrunden: Det är nästan så man blir lite stolt när man hör hur kunskapen går vidare. Mycket av det Thomas lärde mig kunde jag nu förklara för Robert. Och jag är övertygad om att några år kommer Robert sitta och förklara samma saker för någon som då precis börjat. En av de grejerna jag verkligen gillar med denna hobby är att alla gladeligen delar med sig av sina erfarenheter och kunskaper. När jag tävlade med rcbilar var folk mycket mera återhållsamma. Varför skulle de "ge bort" kunskaper som kunde gynna en konkurrent?

När vi suttit ner dryga timman och kollat igenom allt så verkade helin var redo att lyftas! jag ställde in den lungt med lågt rotorvarv och en hel del expo. Dumt att ställa in helin hur jag själv skulle föredragit den då det troligen inte alls hade passat Robert. Sen är det alltid bättre att börja på den restriktiva sidan och därefter öka.

Nerverna innan första lyftet får alltid hjärtat att pulsera snabbare. Det spelar ingen roll om det är någon av mina maskiner eller någon annans: pulsen höjs alltid.

The moment of truth. Resultat av en maiden kan både göra en överlycklig och miserabel. På något sätt syns det i blicken....

Premiären av Roberts Trex 600e gick bra! Den gungade lite med tailen så rotorvarvet höjdes och efter den justeringen flög den riktigt bra. Lugnt och stabilt, vilket också var tanken. Det leendet som alltid infinner sig efter en lyckad maiden gör alla timmar av slit värt mödan. På något sätt kan man andas ut och ta nya tag. En milstolpe om man inte ska snåla på uttrycken.

Allt går att laga med lite epoxy och ett gott humör. Doktor Thomas rycker in!

De flesta av våra helgflygningar brukar avslutas med en fika på Mcdonalds. Ett skönt sätt att varva ner och summera dagen. Denna gång var inte dagen över efter fikat. Thomas erbjöd sig att hjälpa mig att fixa till ramen på 6HV som fått sig en törn. Han hade några bitar kolfiber över hemma så jag åkte hem till honom och hans meckhörna. Det vi gjorde vara att såga till ett stag i kolfiber som vi sedan limmade fast med epoxy på det skadade stället. Därefter tog vi två stycken skruvar som vi skruvade dit för att förstärka ytterligare. Lika starkt som nytt, skulle jag vilja påstå. Det är inte kostnaden för en ny ramsida jag drar mig för utan jobbet att mecka isär allt och byta. Kan man istället komma undan med en fem minuters fix tycker jag det är ett mer lockande alternativ.

Lagningen. Vid nästa smäll kommer nog hela ramen ge vika och då får jag byta ut ramsidorna.

Då var denna novell till sammanfattning av några händelserika dagar på Viklanda över. Varje gång jag skriver långa inlägg undrar jag om någon verkligen orkar sitta och läsa allt? Men det är så jag vill bygga upp min blogg. Stundvis korta och enkla inlägg och ibland längre och mer beskrivande. Mer kommer komma under 2011. Nu har jag även skaffat en videokamera så jag hoppas på att kunna publicera mera videoklipp så fort vädret ute blir bättre. Over and out för denna gång....

3 comments:

Anonymous said...

Jo då Daniel.
Vi läser och läser och ler igenkännande många gånger.
Tack för att du villigt delar med dig.
En inspiration för mig !

Mvh
Ha.kan

Daniel Tengvall said...

Tack Håkan!

Alltid lika kul att höra.

Anonymous said...

Tack Danne för dina inlägg i bloggen din! Det är den första sidan jag gör refresh på tillsammans med morgonkaffet, och läser allt :)
Ska försöka pallra mig ut till fältet, nu när man är kurerad och allt. Är emellertid inne i värsta byggflytet på 550:n och sitter man och knåpar till 3 på nätterna så.... Men men, kul är det!
/Mats