Vi mot dem! Vem vann? Fanns det någon vinnare?

Ett gäng sammanbitna helipiloter på VMFs årsmöte.

Flygplanspilotern var på årsmötet lika "splittrade" som kärran på bilden.

Detta inlägg skriver jag inte i rollen som ordförande för Väsby modellflygare utan som helipilot.

Det verkar i många modellflygklubbar världen över finnas en "vi mot dem" mentalitet hos såväl flygplanspilot som helikopterpiloter. Hur kommer det sig egentligen? I grund och botten är det vuxna män som utövar en hobby. No questions asked. Men hur svårt ska det egentligen vara att komma överens på samma yta? En lösning är att göra som i USA och dela i modellflygklubbarna i rena heli och plankklubbar. I Väsby modellflygare har det de senaste åren tillkommit rejält med helipiloter. När jag själv gick med i klubben för 2 och 1/2 år sedan var det 4-5 helipiloter med i klubben och jag började snabbt ragga folk. Detta var i samma tidsperiod som Solnafältet gick i graven och många av piloterna som började flyga där börja istället flyga hos oss i Väsby. Vi blev snabbt många och gemenskapen växte. Många av dem som började flyga heli på den tiden var väldigt aktiva dvs flög gärna flera dagar i veckan. Jag själv tyckte detta var jättekul då jag alltid tyckte den sociala biten av hobby är minst lika givande som själva flygningen.

Men det var inte alla i vår förening som tyckte att denna tillökning var positiv. Det var inte många som yttrade något rakt till oss med det snackades en del bakom ryggen på oss. Det fanns inte heller många konkreta agrument kring frågan varför de inte gillade oss helipiloter.
Några tyckte våra nitromoterer förde oväsen. Några andra tyckte vi var ivägen när vi stod och "hovrade" över landningsbanan hela dagarna. Men generellt sett så var de flesta plankflygare glada när vi kom dit och stod gärna och snackade skit. Det tyckte även att det var kul att vi anordna meetings med grillat och kaffe. När det var dags för årsmöte 2009 var det som vanligt väldigt svårt att få ihop folk till de olika posterna i styrelsen. Ingen av gubbarna ville lyfta ett finger för klubben. Jag fick frågan om jag ville vara ordförande. Jag funderade ett tag och tänkte tillbaka på tiden som aktiv i rcbils-klubbar. Där hade jag varit vldigt drivande och gjort mycket jobb för att anordna tävlingar och locka in nya medlemmar. Kanske kunde jag bidra med min driftighet till VMF? De flesta som känner mig vet att jag är energifylld och brinner för min sak. Men innan jag tackade jag kom jag och tänka på att vissa av gubbarna i klubben var lite avigt inställda till helipiloter. Så jag ställde mig upp på årsmötet och sa följande:

- Jag kan tänka mig att vara ordförande i Väsby modellflygare. Jag kommer att lägga ner min energi i klubben och jobba för en tillväxt. Men jag tar på mig denna roll förutsatt att alla är lika välkomna. Alla ska känna sig lika välkomna oavsett om de flyger helikopter eller flygplan. Är det någon som har några invändningar mot detta?

Tror ni gubbarna sa något? Ingen sa ett knyst. Så på det sättet blev jag ordförande i VMF. Efter årsmötet årsmötet var det flertalet plankflygare som var framme och skakade hand och utryckte sitt stöd för mig som ny ordförande. Min goda vän Daniel Olsson blev vice ordförande och tillika wingman vilket kändes bra då jag vet att han lägger ner mycket kraft på det han åtar sig. 2010 började bra och det första vi gjorde var att skapa en ny och vettig hemsida. Efter det var nästa projekt en trevlig städdag och fly-in. Denna lilla träff var mycket omtyckt av klubbmedlemmarna då vi stod för grillat och alla var på gott humär. Det flögs allt möjligt modellflyg.

Sommaren flöt på och det var många som flög heli aktivt. Det var även flygplanspiloter ute och luftade sina kärror med de flög oftast på andra tider än oss andra. De gånger jag träffade flygplanspiloter ute på fältet var de alla trevlig och glada. Inget nämnvärt med det. Samtliga gånger samsades vi om luftrummet utan några problem. Inte en enda gång under hela året var det något som utrryckte något missnöje.

Men i slutet av september kom det in en motion till årsmötet. Motionen var underskriven av våran fältchef, som även var styrelsemedlem, och i korta ordalag gick den ut på att flytta all helikopter flygning till den lilla yta vi har för linflyg. Denna plats ligger på andra sidan skogen och man kan på sin höjda hovra och flyga små åttor där. Så i praktiken innebar det att helikopterflygningen skulle förbjudas. Denna motion kom som en överaskning för mig då jag inte tagit del av denna "problematik". Och hur ska man egentligen bemöta en sådan motion? Vi måste ta upp den för omröstning på årsmötet. Och det kluriga i situationen var att flygplanspiloterna är långt många fler än oss till antalet. Så de skulle lätt kunna rösta ut oss om alla gick samman.

Så förra veckan var det dags för vårat årsmöte. Självklat hade vi sett till att vara alla helipiloter på plats. Men när jag satt där i klubbstugan och såg den ena okända gubben efter den andra komma in blev blev jag riktigt nervös. Och alla hade små kuvert i handen. Och man behövde inte vara raketforskare för att förstå att det var fullmakter. Shitt, tänkte jag. Men allt gick vägen och vi lyckades rösta ner motionen med 30 mot 22 röster. Men med det så är inte problemet ur världen. Flygplanspiloter lär samla sig in för nästa år och göra nya försök att få bort oss. Tror ni att jag kommer vilja sitta kvar som ordförande? Inte en chans.

Jag ville med detta passa på att tacka alla mina heliflygande vänner i VMF. Ni är guld. Ni visade att vi är ett grymt samansvetsat gäng som håller ihop och ställer upp när det behövs. Det här har enbart stärkt oss.