Alla kan ha en dålig dag...

När jag började skriva min blogg bestämde jag mig för att raportera från mitt helikopterintresse. Och då inkludera alla händelser, stora som små. Alltså inte enbart solskenshistorier om nya manövrar och soliga sommardagar utan även om när man har en dålig dag och saker och ting inte går som man tänkt sig. I söndags hade jag en dålig dag...

Det började med att hela lördagen regnade bort. Jag tog en titt på SMHI´s prognoser på lördagskvällen och det såg ut som att det skulle regna hela söndagen också. Jag och flickvännen passade på att ta sovmorgon men vid 11-tiden började sms´n droppa in. Tydligen flög folk för fullt på Viklanda. Då slog reptilhjärnan till och frukosten samt bilresan till fältet gick nog på rekordfart. Det var nån enstaka plusgrad och duggregn. Men som de sanna entusiaster vi är stoppade det oss inte. Dags för flygning tänkte jag!

Är man van vid att kunna köra rc-bil vid regn stoppas man inte av lite dugg vid helikopterflygning.

Jag värmde upp lite lungt första accet och kunde snabbt konstatera att sikten var minimal. Med en luftfuktighet som hette duga kändes som att flyga runt i mitten av ett moln. Man fick helt enkelt hålla sig nära för att överhhuvudtaget kunna se helin. Jag tyckte min heli drog snett utan att riktigt kunna sätta fingret på det. När jag gjorde tic-tocs var den omöjlig att hålla still på plats och det var allmänt klurigt att få den dit jag ville. Jag hörde även ett vinande ljud och motorn boggade lättare än vanligt. Så efter första accet tog jag in helin och kunde konstatera att lagrena i min Scorpionmotor var slut. De skulle bytas till nästa flygning. Johannes följde med mig ut inför dagens andra flygning för att se vad jag menade med att den drog snett. Efter ungefär två minuter händer det som inte får hända. Jag tappar orienteringen på helin. Och allt gick på några tiondelar av en sekund. Den var "all over the sky" och innan jag hinner blinka är den på väg mot oss i 500 km/h. Och den är nära. Hjärtat i halsgropen minst sagt.

I detta ögonblick var jag glad att jag har kört mycket simulator. För jag hinner se hur den ligger och drar båda spakarna i botten för att helin inte ska träffa oss. Ungefär 4-5 meter framför vänder den riktning och både Johannes och jag hade metaforiskt sagt "bruna kallingar". Jag var helt övertygad om att jag satt ner den i backen, men var lättad över att inget hade hänt. Blinkar till på en tiondel, får tillbaka kontrollen över den och tar den tillbaka till hovring. Landar och andas ut. Tankarna snurrade i skallen vad som kunde ha hänt. Jag var skärrad, minst sagt.

Denna kille verkar inte fattat att våra leksaker är fullt dödliga.

Jag skämdes rejält och blev förbannad på mig själv. Jag är ingen rookie längre och borde veta att säkerheten är a och o i vår hobby. Helin kändes konstig, sikten var dålig och jag var stressad över att jag var tvungen att åka in till jobbet och sluföra några jobb efter flygpasset. Då ska man inte flyga, punkt. Men jag fick mig en rejäl tankeställare. Jag flög ett acc till en halvtimma senare för att ta mig "tillbaka upp i sadeln". Det gick bra även om helin fortfarande kändes konstig.

Jag flyger igen nästa helg men med en större insikt. Högre upp, länge bort och med mer marginal.