Sumering av helgen...

Jag åkte till mässan redan på fredagen då det kunde vara skönt att värma upp och känna på ytan innan själva tävlingen. Mötte upp Richard Sanden utanför och när vi kom in lokalen såg vi själva buren vi skulle flyga i. Både trodde det var ett skämt. Ytan var max 10x20 meter, problemet var att det stod bord uppställda längs med sidorna. Strålkastare var upphängda i nätet. Hur lätt är det att bedöma avståndet till ett nät när du samtidigt bli bländad? Oskar Ohlsson var på plats och det visade sig snart att det enbart skulle bli vi tre och Clas Meijer. Alltså mera show och uppvisning än tävling. Under fredagen flög jag några accar och det blev på sin höjd några flippar och lite inverterad hovring. Provade lite tictocs men det fanns noll marginal och vid minsta lilla felspakning var man en hårsmån från nätet. Hjärtat var konstant i halsgropen och det kändes som man hela tiden fick lägga fokusen på att hålla helin exakt i mitten av ytan. Att man själv stod endast några meter ifrån den fick man försöka förbise. Min lånade helikopter var hel när jag åkte hem så jag var nöjd, men dock väldigt trött.

Precis innan lyftet på en av uppvisningarna på Lördagen.

På lördagen var det dags för Shutler Cup. En riktig höjdpunkt! Den bestod i att i ett antal moment lyckas ta så många poäng som möjligt. I första grenen skulle man flyga så många åttor som möjligt mellan två pinnar på två minuter. I andra grenen skulle man putta omkull glas som stod på ett bord. I den tredje och absolut svåraste grenen skulle man lyfta av trianglar (med en krok på toppen) som stod på ett armeringsjärn och lämna dem på golvet. Läskiga grejer och svårt eftersom man sällan tränar på precisionshovring. Inte helt oväntat vann Oskar och jag kom tvåa. Richard kom trea. Roligt inslag! Efter det flög vi några uppvisningsrundor innan det var dags att åka hem.

Thomas tittar in genom gallret. Utan hans support hade jag nog inte hållt på helikoptrar idag.

På söndagen var det dags för den omtalade tävlingen. Richard drog sig ur så kvar var bara jag, Oskar och Clas. Portalen blåstes upp och genast krympte ytan från liten till mikroskopisk. Helt sjukt trångt. Vi skulle köra en träningsomgång på förmiddagen och sedan tävlingen på eftermiddagen. Jag öppnade upp min träningsomgång och hovrade igenom portalen och la den inverterat. Gjorde snabbt en korrigering och hamnade bakom själva portalen och såg inte ett smack. Fick tillbaka den och flög klart programmet. Eftersom det blev lite vingligt gjorde jag ett försök till. Samma sak hände, helin försvann ur synfältet och när jag åter såg den blev korrigeringarna för stora. När man börjar vingla på en sådan liten yta blir meter snabbt till centimeter. Och marken känns som ett bättre alternativ än publiken eller andra piloter innanför inhängningen. Krashen var ett faktum. Thomas Malmgren var på plats och stöttade mig. Vi satte oss och meckade men märkte efter ett tag att vi hade alla delar utom lilla drevet till remdrivningen. Gick till Clas och meddelade att det blir walk over för min del…

Jag gör en snabb överblick över vad som gick sönder. Ingen vacker syn.

Clas tyckte vi skulle göra ett försök att köra alla tre. Jag ringde Richard och frågade om jag kunde låna hans helikopter. I break it I pay it. Lovade att vara försiktig. Jag provade den tio minuter innan tävlingen. Han använde ingen expo på varken tail eller cyclic vilket kändes grymt ovant. Gjorde några flippar och märkte direkt att denna heli är betydligt mer snabb i responsen än Beamen jag lånat av Thomas. Den var klurig men inte omöjlig. Bestämde mig för att göra ett försök på tävlingen.

Oskar flög precis före mig och trots att han är en av Sveriges absolut främsta piloter var han en tusendel från att krascha. Jag fick en dålig magkänsla när jag varvade upp helikoptern. Jag var trött, stressad av kraschen tidigare och hur ytan och programmet såg ut. Börjar med att vingla mig igenom programmet och när jag är fem sekunder från slutet ska jag bara bromsa ner farten och göra en piruett. Men med all ovana gör jag på tok för stora utslag och helin drar iväg i sidled. Hade det varit utomhus hade det nog gått att rädda, nu drog den rakt in i staket. Det var nog många i publiken som fick hjärtat i halsgropen! Fy faan vad jag tyckte det var pinsamt. Krascha två gånger samma dag, båda med lånade helikoptrar. Och hur skulle jag förklara det här för Richard? Om denna tävling har samma upplägg och yta nästa år kommer jag inte vara där och tävla. Uppvisningsflyga på sin höjd. Nu var det bara att åka hem med svansen mellan benen.

Resultat av en dags flygning. Jag har tappat räkningen på hur många gånger jag kraschat sedan jag började flyga, och tur är väl det...

Denna söndag fick självförtroendet sig en rejäl törn. Jag har sedan jag började flyga varit inställd på att förr eller senare tävla i 3d. Men jag kanske inte har nerverna? Om jag inte klarar av att hovra inverterat på denna lilla mässa, hur ska jag då kunna köra alla kluriga manövrar inför domare? Ska ta ett break med flygning till nästa helg och försöka bygga upp lite självförtroende igen.

Oskar med bucklan. Mycket välförtjänt förstaplats!